Hej!

"Människor lever så kort tid, vi är ganska betydelselösa och det är just det som gör att det mesta kan bli så betydelsefullt. " Laleh

30 november 2005

Debatt

Kom just hem från en debatt på Löfströms gymnasium i Sumpan. Engagerade, kunniga och roliga elever. Mehdi valde att gå med i SSU - välkommen! I slutet av debatten delades röda och blå lappar ut för att avgöra om det var jag eller MUF-killen som hade vunnit. Surprise! Det blev jag. Sen fortsatte debatten ut i korridoren. Vi talade arbetsmarknad, brott & straff och unga människors fritid. MUF-killen hade ett intressant resonemang om att det inte går att bli av med brottslighet om man satsar på trygghet. Han menade att vissa ändå alltid kommer att vara onda. Kul människosyn. Eleverna köpte det dock inte - de bor ju i en kommun som verkligen satsar på unga människor. Älskar valrörelse. Det är kul med debatter. Och nu känns det som vi är på gång. Mot valseger 06!

Mail

Det kom ett mail från the fabulous Johanna Graf. Hon tyckte jag skulle kommentera Kristina Alvendal på bloggen. Men jag publicerar Johannas mail istället: Ur Lova Olssons artikel i SvD igår: "I likhet med sin partiledare vill Kristina Alvendal inte kalla sig feminist. Ett ställningstagande som är provocerande för somliga. -Jag tror att de flesta kvinnor och tjejer inte bryr sig så mycket om sådana etiketter. Det är viktigare att göra något åt de problem som berör gemene man, eller i det här fallet oftast kvinnor. Johanna: He, he, gemene man... oftast kvinnor... HA, hA! - Om man tror att det blir mer jämställt i Sverige om man delar föräldraförsäkringen fifty-fifty, då har man inte riktigt förstått vad det här handlar om. Det gör inte ett dyft för jämställdheten, utan är bara en symbolfråga. Då ser man inte helheten. Vad vill du göra med dagens två öronmärkta månader? - De funkar ju bra, och det finns inte någon anledning att ändra på saker för sakens skull. Johanna: Ha, ha, vilka saker ska man ändra på då? Och för vilken saks skull? Hi, hi, hi! Enligt en kartläggning som SvD gjorde i somras är bara var fjärde moderat toppolitiker i landets kommuner en kvinna. Men Kristina Alvendal säger nej till "varannan damernas" för att få bort den ojämna könsfördelningen. -Det är också att ägna sig åt symbolpolitik. "Titta, det sitter 50 procent män och 50 procent kvinnor i fullmäktige." Sådant spelar ingen roll för de kvinnor som fortfarande inte får vardagen att gå ihop, som inte får pengarna att räcka. Johanna: Frust, skratt... tihi, fniss... nej, det spelar ju ingen roll alls hur många kvinnor det är som sitter där, eftersom de ändå tiger allihop!" Alltså, det är helt sant. Jag kan inte minnas att en enda kvinnlig moderat som yppat ett enda ord i Solna kommunfullmäktige sen jag kom in i oktober 2002. Så, Ann Björkman, Sara Nilsson, Marie Agmén, Anna Kregert, Mai Lönnkvist, Helen Ekegren och Birgit Stockhaus - ni är sju kvinnor av de tjugo moderatmandat ert parti har i fullmäktige. Det måste ju kännas jätteskönt att inte vara kvoterad - men har moddegubbsen sagt åt er att tiga i församlingen? Ni sitter ju ändå där på grund av er kompetens så något vettigt borde ni faktiskt ha att säga. Stå på er! Låt inte moddegubbsen köra över er! [UPPDATERAT] Förlåt, jag hade fel. Ingen skugga ska falla över Ann, Marie och Mai. När jag verkligen tänker efter har ni ju faktiskt talat någon gång. Men jag funderar främst över Sara och Anna. Ni är unga och säkerligen kloka kvinnor. Jag är nyfiken på vad ni tycker.

Länder jag har varit i

Fick via Jon koll på den här sidan där man kan få en kaeta hur många länder man har varit i. Man kan ju lugnt konstatera att det södra halvklotet är väl underrepresenterat. Fast det är kul hur förrförra sommarens resa med Transsibiriska järnvägen har givit ett rött fält rakt österut. Resan Stockholm-Helsingfors-Moskva-Peking-Shanghai-Xian-Canton-Hong Kong-Stockholm rekommenderas varmt till alla som i likhet med mig inte ser något fel i att sitta på ett tåg i sju dygn med många bra böcker och ett kul resesällskap.

Varma gratulationer

Till Kristina Alvendal som lyckats undvika alla manliga strukturer what so ever. Men hur bar du dig åt?

29 november 2005

Trivdes bättre med grått.

Den rosa gick ju inte ens att läsa. Inte piggade den upp heller.

28 november 2005

Hem från fullmäktige

Ännu ett till synes kommunfullmäktige har nått sitt slut. Jag tycker kommunfullmäktigemötena i Solna är skittråkiga. Samma gubbar talar om samma saker jämt. Moderatgubbarna pratar om biltullar, skatteutjämning och fler poliser. Vänsterpartigubbarna talar om behovet av högre skatt och mer resurser till allt. Mitt i detta står vi sossar som försöker få in några punchlines och kanske, gud förbude för moderatstyret få med några kreativa förslag. Trots att mötena är öppna för allmänheten brukar det inte vara en själ där. Lokaltidningen med världens sämsta bevakning, Mitt i Solna, jagar hellre stories om skabbrävar än om viktiga politiska beslut. Kort sagt. Öken. Hade inte politiken bestått av fantasieggande diskussioner i SSU, möten med människor och politikerprao på Dungens förskola hade jag lagt av för länge sen. En behållning har dock fullmäktigemötena. Och det är samtalen med riktigt intressanta människor. Barn- och utbildningsförvaltningens nya chef, Cecilia Strömberg är en av dessa. Jag fick förmånen att diskutera instrument för resursfördelning mellan elever med henne idag. Hon vill nämligen använda sig av det av Skolverket (ha! min engelskalärare i högstadiet sa alltid att först kommer Gud, sen kommer Skolverket) framtagna analysverktyget SALSA. Med SALSA kan kommuner och skolor bedöma kommuners och skolors samlade betygsresultat i ett riksperspektiv. Genom att ta hänsyn till skolors elevsammansättning kan kommuner och skolor få en ny utgångspunkt för diskussion och analys av skolors förutsättningar, processer och resultat. Så intressant för mig som när jag satt i barn- och utbildningsnämnden 2000-2002 många gånger påpekade något självklart - lika förutsättningar kräver olika resurser. Att Cecilia Strömberg dessutom är ett under av pedagogisk tydlighet i den genombyråkratiserade kommunala världen gjorde inte samtalet mindre intressant. Och nej. Jag dömer inte ut demokratin bara för att jag dömer ut Solna kommuns högsta beslutande organ. Jag säger bara att politiker får de väljare de förtjänar. Och väljer man att en gång i månaden stänga in sig i en iskall (man får frostskador!) sal och käbbla för att sedan votera att den borgerliga majoritetens förslag vinner med två röster (surprise!) får vi skylla oss själva. Personligen tycker jag att det är bättre att driva oppositionspolitik på torg under snöstormar (som i morse på Frösunda torg kl. 7) eller när vi knackar dörr (som nästa tisdag i Hagalund). Hmm. Det är dags för en genomgående förändring av den demokratiska processen. Men för att det ska gå att genomföra måste vi vinna kommunalvalet i Solna. Och för att jag ska kunna bidra med det måste jag gå och lägga mig. God natt.

Zlatan & yaZdanfar

I lördags blev det klart. Jag är som Zlatan. Han är nummer 10 i landslaget och jag på socialdemokraternas riksdagslista i Stockholms län. Jag är ödmjukt tacksam för förtroendet och gör här inga som helst anspråk på att jämföra mig med Den störste. Jag tycker bara att det är en oerhört trevlig tillfällighet. Och är det så Zlatan, din agent, din pappa, din flickvän, materialaren i landslaget eller någon annan där ute som läser detta och som har tillgång på till svettig gammal tröja med 10 på är det ju inte så att jag direkt skulle tacka nej. Och skulle du vilja klottra dit ett Zlatan skulle jag absolut inte ha någonting emot det. Och förresten, materialaren, om du behöver hålla reda på trunk nummer 10 hjälper jag gärna till. Jag är nästan pedantiskt ordningssam.

25 november 2005

Sjuk.

Helt stoned. Hemskt. Orkar ingenting.

21 november 2005

Sosserecept.se regerar!

Bland mina arbetsuppgifter just nu är att kommunicera socialdemokratisk politik ut till oss i Stockholms län. Som ett led i detta har vi under veckorna 47 och 48 en höstkampanj. I materialet finns en broschyr "Tre recept för matbordet, och ett för framtiden" som vi har spånat fram på jobbet tillsammans med duktiga Helena och världens coolaste AD Patrik Berg. Till kampanjen hör också www.sosserecept.se. Hemsidan har en oerhört duktig SSU-kompis Anna Nikula hjälpt till med. Jag har gjort galna grejer för att få uppmärksamhet i en politisk kommunikation, mediebruset är ju så oerhört mycket, stort och högt så att man måste hitta nya kommunikationssätt. Men uppmärksamheten kring denna kampanj är ju helt oväntat jättepositiv! Moderaten Karolin A Johansson från Uppsala skriver: "Socialdemokraterna har anlitat en ny PR byrå. Den här gången är det Acne som med hjälp av en hemsidesidé ska frälsa svenska folket i den socialistiska läran. Och jag måste erkänna; det är nästan helt lysande. På sidan sosserecept.se kan vi följa såväl Mikael Damberg som Ingela Nylund Watz i deras matbestyr. Brytbröd med timjan, grön ärtsoppa och fruktsallad syns uppställda på uppstylade bilder. Konceptet är väldigt likt Arlakökets receptsida, men med politiken stilfullt inbakad. Reklamen är lysande och sidan är snygg. Men, ärligt talat. Sosserecept.se är för mycket glattig PR-byrå för att liksom passa ihop med dagens socialdemokrater. Visst, brytbröd med timjan måhända vara trendigt och det finns säkert någon självgod hipp PR-kille som kommit fram till att det är helt rätt för den tilltänkta målgruppen. Men. Dagens socialdemokrater, med Göran i spetsen, associeras bättre med pressylta och potatis. Passé, trist och tråkigt. Att Acnes kampanjsida kommer att uträtta storverk för Persson opinionsmätningar betvivlar jag." Tja, vad ska jag säga? Alla fel, Karolin. Inte är det Acne som har gjort kampanjen. Det är lite gammal hederlig sossig klurighet som står bakom. Inte är det heller ett uppstaylat kök vi befann oss i. Vi lånade en kompis kök nära kontoret. Däremot håller jag med om att fotografen har gjort ett utmärkt arbete. Och vad roligt att min gamle arbetskamrat Gudmundson (nej vi sågs aldrig in person, fast du ringde några gånger och frågade om jag ville vara med i Korseld och jag förklarade glatt att jag jobbade på samma arbetsplats som inte tillät dig att blogga! Tråkigt, för jag gillar programidén) ville vara på vårt spånarmöte för attans vad kreativa vi var och vad roligt vi hade! Jonas Morian skriver: "Gudmundson har uppmanat mig att recensera den nya kampanj som socialdemokraterna i Stockholms län dragit igång, med sajten sosserecept.se ("Tre recept för matbordet, och ett för framtiden"). På sajten får man se Mikael Damberg (riksdagsledamot och ordförande för socialdemokraterna i Stockholms län) och Ingela Nylund Watz (finanslandstingsråd i Stockholms län) laga mat och berätta varför man ska rösta på socialdemokraterna i valet 2006. Det sägs att Stockholms län står inför stora utmaningar och att socialdemokraterna arbetar "för en framtid där alla ingår i kalkylen". Man fokuserar på tre viktiga frågor: barns och äldres livssituation samt möjligheten till arbete. Och tja, vad ska jag säga? Ett lite annorlunda grepp onekligen. Det är nog klokt att uppmärksamma länets ganska anonyma politiker och placera dem i privata miljöer som deras egna (?) kök. Det är ju ingen hemlighet att människor i dag har lättare att identifiera sig med och sympatisera med människor snarare än partier och ideologier, så där är man nog inne på rätt spår. Bildvalen var väl kanske inte de allra roligaste, men formspråket anknyter till partiets centrala kampanj - signerad reklambyrån Acne. Själv undrar jag mest hur man tänkt locka besökare till själva kampanjsajten? Jag hittar inga länkar till den vare sig på partiets centrala webbplats eller på socialdemokraterna i Stockholms läns. Inte heller har jag sett något om kampanjen i de utskick jag med viss regelbundethet får från de partiföreningar jag är medlem i. Skumt. Faktum är att jag nog hade missat det hela helt om inte Gudmundson tipsat mig om att Karolin A. Johansson uppmärksammat kampanjen." Jonas har helt rätt. Vi håller på att förändra socialdemokraterna i Stockholms läns webbplats och har inte lyckats länka, men det är klart vi ska göra det. Ni ser. Det är inte alls särskilt påkostat. För vi har inte mycket pengar och goda idéer är ju det enda som inte kostar typ. Syftet? Vi vill prata politik med folk. Vi vill prata politik som betyder något. Vi vill att människor ska sluta med att bara ha åsikter vid köksbordet. Vi vill att de ska upptäcka politiken som ett verktyg för samhällsförändring. Så kul att vi lyckades vara flashiga utan att vilja vara det. Och kul att ni verkar vara positiva till idéerna...

Försökte med grått

Och att vara så där sval. Sen blev det iskallt och grått därute. Varför ska bloggen vara det också? Så nu är den lite mer cosy. Fast jag hajar inte hur folk få bloggarna att bli sådär personliga, jag menar, html säger mig intenting. Ska man behöva kunna det? Tur att blogger finns. Ville bara påminna mig om att det fanns ett liv före den här vintern. Och att det finns ett liv efter. Här ägnade jag och Helena oss åt lite bergsklättring på berget Olympus där de gamla grekiska gudarna sägs bo. Sen måste jag tipsa alla som kan persiska om Ayandenegar som skriver om undertecknad. Smickrande och kul! Kan någon förklara varför alla mina länkar försvann när jag bytte när jag bytte utseende på bloggen? Dumt! Hur som helst. Kolla himlen och solen på bilderna! Jag längtar... I övrigt kan jag se att en favorit, Helle Klein, skriver om svenskheten, medan en annan, Liza Marklund förklarar varför Zlatan gjorde helt rätt som skippade fotbollsgalan. Nehej, nu ska jag uppdatera länklistan! C U!

Att blogga, eller inte...

Börjar man blogga en dag kan man vara säker på att det kommer sjuttioelva fler under dagen. Men har man som jag, ägnat helgen åt att bara vara social med när och kära - däribland en religionshistorisk diskussion med pappa som alltid är lika intellektuellt utmanande- är det svårt att komma igång igen. Men så slår man upp tidningen och ser att Sharon har startat ett nytt parti inför valet. Och att en del tror att Peres joina honom i det nya mittenpartiet. Måste läsa på mer innan jag förstår...

15 november 2005

Blattarna regerar! Blattarna tar över!

Akta er nu! Stora journalistpriset i klassen "Årets förnyare" går till Zanyar Adami och tidningen Gringo. Jag kan knappt andas. Jag är så otroligt glad. Så jävla fett! Eftersom jag anser att journalistvärlden är mer konservativ än politiken när det handlar om att släppa in nya människor i kåren är det här inte bara ett gigantiskt steg för Zanyar, utan för den überkonservativa svenska journalistkåren. Att my beloved Zlatan igår fick Guldbollen gör inte kvällen sämre. Och nej, han var inte här och tog emot priset för att han är större än Sverige. Han är störst. Själv tänkte jag fixa Stockholm Marathon 06. Alltså, jag tänkte komma i mål. Fast det är ju i och för sig många blattar som har gjort det före mig...istället kan jag ju: ..starta en grisfarm - förmodligen den första musseblatten. ..starta ett gubbsjukt magasin med nakna och blonda 19-åringar på framsidan - förmodligen skulle jag bli den enda blattebruden någonsin som har gjort det i Sverige. ...fortsätta hisna när Zanyar och Zlatan gör fantastiska grejer och glädja mig åt att bokstaven Z i namnet (som i Yazdanfar) verkar vara ett allmänt vinnande koncept. God natt!

Dagen på Dungen

Här och här har jag tidigare berättat om min PRAO-dag på förskolan Dungen. Oj, vad Solnamoderaten Magnus Nilsson gick upp i falsett för att jag ifrågasatte moderaterna som inte hade en enda politiker ute på PRAO. Till Nilsson, Gustâv och alla andra solnamoderater kan jag säga att personalen på Dungen frågade efter er. För hur man än vänder och vrider på det är det ju ni som ger dem förutsättningarna för deras arbete. Först av allt. Personalen på Dungen - ni är fantastiska. Vad roligt jag har haft! Började dagen på gårdens höstblåst på Avdelningen Ankaret. Med lilla E som är så liten att hon trillade omkull av den hårda vinden. Ibland gnällde hon och men oftast tittade hon nyfiket på mig. De större barnen frågade nyfiket vad jag gjorde där - var jag deras fröken eller? Sedan gick vi in och personalen berättade att man numera börjar med utelek - man spar tid genom att slippa en påklädning av barnen , det gör ju föräldrarna hemma. Sedan körde jag, E och W bilar samtidigt som jag talade med förskolelärare om verksamheten. Lönen måste bli högre. De behöver köpa in arbetsmaterial för att kunna utveckla sin Reggio Emilia -inriktade pedagogik, men det finns inte tillräckligt med pengar. Efter att vi hade målat lite skulle det bytas på småbarnen innan det var dags för lunch. Därefter tog jag rast med några ur personalen innan det var dags att gå över till en annan avdelning - Skutan. Där lekte vi "Kom mina små kycklingar", jag pratade med fler ur personalen innan det var dags för hemgång. Under min dag på Dungen har jag sparkat i lövhögar, letat efter kottar, kladdat med färg, hoppat i vattenpölar , spelat fia med knuff, gjort kullerbyttor och blivit starkare i min övertygelse om att förskolan är starten på det livslånga lärandet. Jag blir starkare i min övertygelse att trygga barn är förutsättningen för funktionella vuxna. Därför tänker jag protestera än högre än förr nästa gång den styrande majoriteten i Solna inte fattar att det är dags att höja anslagen till förskolan. Tänk vad mycket ni Solnamoderater missade. Jag tror att Anders Gustâv skulle må bra av att hoppa i en vattenpöl. Fast då måste man ha gummistövlar, har du det? Tack alla på Dungen för en fantastisk dag!

14 november 2005

Olivia

Var ute och sprang nu ikväll (fortfarande för Stockholm Marathon 06) och sprang förbi pappa och dotter Olivia på Råsundavägen. Olivia bestämde sig för att springa efter mig. Det gillade inte pappa. Så det blev en riktigt rolig syn. 1. Jag i mina absurt fula men sköna springbyxor. 2. Olivia som kiknade av skratt. 3. Pappa som skriker Olivia! Olivia! Du bestämde ju att vi skulle köpa köttbullar till middag.

Kränkta människor ger igen

Läs Helle Kleins måndagskrönika. Nu!

Scary!

Helt jätteläskig måndagsmorgon. Förutom att vi ska vara rädda för fågelflunsa och stekt potatis ska vi numera inte heller gå förbi tegelfasader. Äldre tegel släpper nämligen, och hur tragiskt är det inte att få en tegelsten i skallen? Så härligt, härligt men farligt, farligt. Det är helt enkelt synd om människorna.

10 november 2005

Frankrike

Jag skrev som sagt ett inlägg som försvann. Jag tittar på bilderna och gråter inombords. Jag tänker på en hel generation som inte har några framtidsdrömmar. Jag undrar om det inte är det sorgligaste som över huvud taget existerar. Döden är sorglig men oundviklig. Men när barn och unga inte har några framtidsdrömmar, då är det vuxenvärldens fel. Då har de vuxna stulit barnens framtid. I det här fallet är det den franske inrikesministern Nicolas Sarkozy som jag menar är skyldig till stölden. Han cementerar klyftor, utnämner de fattigaste till syndabockar och hindrar därmed den del av Frankrikes unga som råkat hamna i en fattig förort att drömma och uppfylla drömmarna. Jag ser på Gringos briljante chefredaktör Zanyar Adami i tisdagens morgonsoffa. Lars Leijonborg säger som vanligt att man måste ställa högre krav. Att ni svenskar aldrig kan acceptera att mina gelikar väljer utanförskapet. Zanyar svarar så klockrent, klicka på länken och kolla. Lars Leijonborg, varför ställer du kraven på mina gelikar? Du säger att fallet Frankrike kan hända i Sverige. Förbannat sant, om du som verkar ha Nicolas Sarkozy som din integrationspolitiske guru får bestämma. Om du Lars Leijonborg inte accepterar att mina gelikar som du säger väljer ett utanförskap är det du som måste ha högre krav på dig. Du sitter ju ta mig tusan i Sveriges lagstiftande församling. Vad är ditt ansvar? Du föreslår en så kallad jobbgaranti vilken i praktiken betyder att vi ska plocka ditt skräp för att få ekonomisk support innnan vi kommer in på arbetsmarknaden. Tror du att det hjälper? Vill du följa med mig till Teheran och plocka skräp medan du söker bättre jobb? Jag lovar att ställa höga krav på dig. Och tror du att mina gelikar väljer att bo i fattiga förorter? Mina föräldrar gjorde allt i sin makt för att vi inte skulle hamna i en fattig förort. Tror du att de tycker att det är roligt att bli diskriminerade på arbetsmarknaden och sedan höra att du vill ställa högre krav? Än en gång, välkommen till Teheran. Du kommer inte att bli headhuntad. Men jag tänker ställa krav. Höga krav. Jag ser Mauricio Rojas och Jens Orback i samma morgonsoffa idag. Rojas pratar om kriminalitet. Du vill ha fler närpoliser. Varför vill du inte att inte en enda unge i Sverige ska behöva begå brott istället? Varför stödjer du moderaternas förslag om en nationell skolpeng som skulle betyda färre vuxna i skolan? Har du en blattegen som automatiskt gör dig till brottsling? Det har inte jag, och inga andra blatteungar jag känner heller. Varför säger du då det, underförstått? Varför säger du inte att de behövs fler skolsköterskor, kuratorer, talpedagoger, modersmålslärare, svenska2-lärare, psykologer, ungdomscoacher, fritidspedagoger, fältassistenter, fotbollstränare och teaterpedagoger i förorten? Slutligen. Flamman har idag en krönika, en översättning från franska tidningen L'Humanité på sin webbplats. Lyssna också på Alice Petréns rapportering i Sveriges radio. Och nej, jag tycker absolut inte att det är okej att bränna bilar för att göra sin röst hörd i en demokrati. Men jag tycker inte heller att det är rätt att låta batongerna vina i luften. Den starkare parten har alltid ett ansvar. Ett ansvar som Israel har i Palestinakonflikten, ett ansvar som den vita rika befolkningen hade i apartheidsystemet Sydafrika och ett ansvar som Nicolas Sarkozy och den franska staten har i konflikternas Frankrike.

07 november 2005

Varför går kvällarna förbi så fort?

Och varför behöver jag minst åtta timmars sömn? Nu hade jag dessutom bloggat om kravallerna i Frankrike men det försvann rakt ut i cyberspace. Förbannad är bara förnamnet. Måste lägga mig om jag ska orka med mig själv imorgon.

04 november 2005

Slutkongressat

Är hemma! Äntligen! Skoja att man får hemlängtan efter en vecka i exil. Är enligt avtal ledig idag men sitter hemma i soffan och jobbar. Har insvept i morgonrock bullat upp med filt och saffranste. I bakgrunden rullar SVT24:s sändningar från kongressen. Snacka om att vara besatt. Kongressfesten blev så rolig! Den inleddes ju i och för sig högst ledsamt med att Sodexhos stackars personal fick servera en oätlig varmrätt. Någon slags senig steg, kall sås och grönsaker så nära frystemperatur att det ilade i tänderna. Men sen kom Nanne och Christer Lindarw. Nannes energi är helt osannolik. Och Christer var så vacker (Bodström ligger i lä). Ni har sett bilderna så det här är old news. Vid tonartshöjningen av Dolce Vita hände något tragiskt. Jag stod framme vid scen och skrålade - rösten sprack. Den försvann. Och den hittades någongång vid inledningen av tågfärden hem. Jag var helt off. Tänk att bli utskälld av en kopierande skåning utan att kunna försvara sig? Att gå på efterfest med världen trevligaste människor utan att kunna surra. Helena och Johanna förklarade dock glatt att jag blev mycket snällare när jag var tyst. Kongressens mest progressiva beslut? Jo, jag och Helena skrev en motion till partikongressen. Att-sats sex som lyder som följer 6) att det socialdemokratiska partiet verkar för att det inte krävs en viss tids medborgarskap för att bli minister i en svensk regering, har nu skickats till s-gruppen i den parlamentariska utredningen. Yeah. Eller nåt. Nej nu måste jag gå på en långpromenad. Krasslig kropp stoppar träning, men jag måste pigga upp mig med lite luft.

02 november 2005

Ehh...

Nathalies underbare lille son sprang omkring här på kongressen igår. Vi träffades i plena. Han stod med en Batman och Spiderman i var sin hand och utbrast: "Det här är Batman, det här är Spiderman och du är bajs!" Jag garvade så magen värkte. Men vad svarar man på det?

Ett litet steg för mänskligheten...

...men ett stort steg för socialdemokratin. Ja, så kanske gårdagens beslut om föräldraförsäkringen kan ses. Ska in och lyssna på en av mina favvisministrar, Orback regerar!

01 november 2005

Bo Bernhardsson och huvudjägare från Haiti

ska upp och tala snart. Han och Jan Nygren var sammankallade i SSUs framtidskommission som jag satt i under våren. Han är kul. Och pratar riktigt kul skånska. Magnus Ljungkvist har en yrkesgenerator där man kan knappa i sitt namn och sedan få fram vad man borde bli. Jag skulle bli en huvudjägare från Haiti. Någon som vet varför?

CIA och kongressvakterna

Det här är, som min observante läsare kan se, en inpasseringsbricka. Med den blir jag insläppt på partikongressen i Malmö. Tre gånger denna vecka har jag blivit stoppad. 1. Jag hade tappat brickan. Förståeligt. 2. Jag hade glömt brickan i delegationsrummet och sa till den nitiska vakten som stod utanför att jag bara skulle få ett papper av en kollega innan jag skulle ut igen. Du skuffade han ut mig från kongressbyggnaden med fysiska påtryckningar. Inte förståeligt. 3. Igår frågade en vakt mig om jag hade legitimation så att jag kunde bevisa att den Maryam Yazdanfar som anges på brickan är den Maryam Yazdanfar som jag faktiskt är. Inte förståeligt. Tydligen har kongressen säkerhetsklass 4 av 5 men jag undrar stillsamt om någon manlig och 50-årig partivän har drabbats av samma terroristmisstankar? En gång förhördes jag av CIA i en transithall i Miami. Kongressäventyren har varit av samma dignitet.