Channa Bankier

På måndag drar jag till Gotland för att träffa henne. Vilken kvinna!

Varför hänger smockan i luften?

Kanske är jag naiv. Men jag har aldrig varit rädd. Jag har alltid rört mig ute på nätterna, satt mig på den ociviliserade nattbussen och därefter gått genom både en och annan skogsdunge för att ta mig hem. Och faktiskt, det har aldrig hänt mig något. Men det märkliga är när jag varit ute med min Martin. Martin är 1.97 m lång. Han är lång och stor, men han är också den i särklass snällaste person jag någonsin har träffat. Han skulle aldrig någonsin göra någon eller något förnär. Faktum är att risken att jag skulle ha problem med mitt anger management är mycket större än Martins. Men ändå har Martin många gånger känt att smockan hänger i luften. Inte så att han är rädd. Men råkar han stöta till någon på krogen måste han dyrt och heligt lova att det inte var meningen - annars muckar killar gräl. Tjejer känner ett obehag om han råkar hamna bakom dom på vägen hem från tunnelbanan. Han får gå långsammare, stanna och vänta tills tjejen har försvunnit för att han ska ta sig hem. Vad har hänt? Varför slår människor varandra sönder och samman? Varför måste tjejer vara rädda på vägen hem? Idag höggs en man ner på Sergels torg i eftermiddags? Jag förstår ingenting...

Kvinnojourerna behövs

Mot bakgrund av Dokument inifråns granskning av ROKS i gårdagens program har ett antal kommuner valt att frysa sina bidrag till sina lokala kvinnojourer. Det är inget annat än en katastrof. Det innebär att ett antal misshandlade kvinnor kommer att få vända till ett helvetiskt hem eftersom den lokala kvinnojouren inte kan ta emot dem och deras eventuella barn. Jag kan inte förstå vissa makthavares ensidiga syn på frågor. Evin Rubars program var bra, det belysta en del av problemen inom ROKS och regeringens stöd till dito. Men verkligheten är som vanligt mer komplex än så. Runt om i landet finns en massa jourer som gör ett livsnödvändigt arbete för tjejer och kvinnor. Det måste de få möjlighet att fortsätta med. Det är enkelt att se saker ur ett perspektiv. Öka på perspektivet med fler vinklar och det blir svårare. För livet är rätt svårt, faktiskt. Är jättetrött. God natt!

Könskrig?!?

Jag är förbannad. Den oerhört duktiga Evin Rubars program går just nu i Dokument inifrån. Jag mår illa. Vet inte vart jag ska ta vägen. Min feministhistoria: jag var i femtonårsåldern när jag upptäckte "Fittstim" och "Under det rosa täcket". Jag började inse hur begränsad jag som högstadietjej var i min könsroll. Det gick inte lång tid förrän jag insåg att jag är feminist. Jag ser att män generellt sett är överordnade kvinnor och jag vill göra massa åt det. Jag är feminist. Men jag inser också att vägen till ett jämställt samhälle kräver att en hel massa män också ser denna över- och underordning och vill göra någonting åt det. Det kräver att många män inser att könsrollerna begränsar. Jag tror inte att män och kvinnor tillsammans kan nå ett jämställt samhälle om man på allvar menar att män är vandrande dildos. Att pojkar och män kallar tjejer och kvinnor fitta och hora (läs Helle Klein, Åsa Petersen och Åsa Linderborg på Aftonbladets kultursidor från i fredags) legitimerar aldrig att man sjunker ner till samma avgrundsdjupa nivån. Två fel kan aldrig göra ett rätt. Och plötsligt känner jag igen dessa så kallade radikalfeminister. Det är de som så många gånger har sagt till mig att jag inte har fattat. Att jag är ytlig i min feministiska analys. Det är de som i brist på argument använder precis samma härskartekniker som de säger sig bekämpa för att bryta ner, söndra och trampa på mig. Jag känner mig kränkt å mina manliga feministiska vänners vägar.

The Hurricane

Det var länge sen jag grät till en film. I helvete heller, det var för några veckor sedan i skenet av "Million dollar baby". Men nu grät jag igen. En totalt underskattat och vansinnigt bra film är "The Hurricane", finns att hyra i en videobutik nära dig! Såg den för första gången för några år sedan och storbölade. Nu småsnyftade jag mest. Men jag inser att det är en boxningsfilm. Jag gillar boxningsfilmer. Och krigsfilmer som huvudsakligen utspelar sig på u-båtar. "Röd oktober" till exempel. Ska slockna. Orkar inte mer.

Eurovision song contest - vinnaren fullkomligt ointressant

Jag sitter framför TVn och får gåshud. Tittar på semin så det är inte ens de bästa som tävlar. Andrasorteringarna äntrar scenen och alla är lika förväntansfulla. Fanstastikt. Fult. Snyggt. Falskt. Vackert. Slampigt. Korrekt. Typiskt. Norskfinskt. Schweitzlettiskt. Vitt. Brett. Smalt. Upp. Ner. Vi skrattar. Åt och med varandra. Vi hoppas och vi buar. Tänk om Europa kunde vara så. Tänk om världen kunde vara som ett enda stort European song contest. Riverdance och polka. Flamenco och spattdans. Och allt är helt okej. Börjar bli trött på det här med nationalstater. Kom igen, vi startar världsfederation så kan människor själv få välja vilket som är det bästa sättet att offentligt göra sig själv till ett åtlöje. Polen nakenchockade. Bulgarien tyckte synd om Lorraine in the rain. Jag ljuger inte. Österrikarna joddlade! Och programledarna heter tydligen Mascha och Pascha. Vadå - är de seriefigurer eller? Och jag hade så hiskeligt kul.