Helle och framförallt Nalin har alldeles rätt. Jag tror att det bara finns en huvudmedicin. Arbete.
Sverige är bra på många sätt och vis, men än av de sämsta grenarna är förmågan att behandla alla lika i arbetslivet.
Om inte välutbildade människor kommer ifråga för jobb de är både utbildade och kvalificerade för eller ens ett jobb överhuvudtaget, så är andra insatser bara konstgjord andning.
Både privata näringslivet och offentliga sektorn har långt kvar när det gäller att förändra sina attityder, även om det finns bra undantag.
Så är det. I slutändan handlar det om diskriminering. Få saker är just så kränkande som diskriminering. I huvudsak är det diskrimineringen i arbetslivet som är det centrala, det är så man får nätverken, lönen och makten över sitt liv. Men kränkande är det också att behöva göra en "Blatterunda"(gå runt, runt på uteställen för att till slut hamna på Donken) varje gång man går ut. Eller att inte få en lägenhet. Eller...tja, exemplen är många. Och det här handlar om människor och upplevelser, inte siffror i ett statistiskt excelark.
Jag tror att om man klarar arbetsmarknaden, så kommer sannolikt även den etniskt betingade krogdiskrimineringen att försvinna. Förmodligen är det kommunicerande kärl. Min poäng är inte att strunta i "Blatterundan", men att vi av en mängd olika skäl behöver hårdfokusera på diskriminering i arbetslivet.
"Hon deltar i ett samarbete mellan Tensta och länspolisen som går ut på att öka förtroendet mellan de boende och ordningsmakten. Ett perspektiv som inte finns i folkpartiets batongliberalism."
Jo, det är väl därför fp efterlyser fler av de närpoliser som Bodström sablat ner.
4 Comments:
Helle och framförallt Nalin har alldeles rätt. Jag tror att det bara finns en huvudmedicin. Arbete.
Sverige är bra på många sätt och vis, men än av de sämsta grenarna är förmågan att behandla alla lika i arbetslivet.
Om inte välutbildade människor kommer ifråga för jobb de är både utbildade och kvalificerade för eller ens ett jobb överhuvudtaget, så är andra insatser bara konstgjord andning.
Både privata näringslivet och offentliga sektorn har långt kvar när det gäller att förändra sina attityder, även om det finns bra undantag.
Så är det. I slutändan handlar det om diskriminering. Få saker är just så kränkande som diskriminering. I huvudsak är det diskrimineringen i arbetslivet som är det centrala, det är så man får nätverken, lönen och makten över sitt liv. Men kränkande är det också att behöva göra en "Blatterunda"(gå runt, runt på uteställen för att till slut hamna på Donken) varje gång man går ut. Eller att inte få en lägenhet. Eller...tja, exemplen är många. Och det här handlar om människor och upplevelser, inte siffror i ett statistiskt excelark.
Jag tror att om man klarar arbetsmarknaden, så kommer sannolikt även den etniskt betingade krogdiskrimineringen att försvinna. Förmodligen är det kommunicerande kärl.
Min poäng är inte att strunta i "Blatterundan", men att vi av en mängd olika skäl behöver hårdfokusera på diskriminering i arbetslivet.
"Hon deltar i ett samarbete mellan Tensta och länspolisen som går ut på att öka förtroendet mellan de boende och ordningsmakten. Ett perspektiv som inte finns i folkpartiets batongliberalism."
Jo, det är väl därför fp efterlyser fler av de närpoliser som Bodström sablat ner.
I övrigt en ovanligt insiktsfull Helle-text.
Skicka en kommentar
<< Home